Som tussilagon när den bryter sig igenom asfalten på våren lika starkt borrar jag mig på väg upp mot det starka ljuset som för mig upp.

Lika obarmhärtigt och lika smärtsamt är det när mina ögon nås av ljuset

ett ljus som egentligen va till för att lugna.

Se mig, hör mig, lyssna på mig men för gud skull döm mig inte utan att lära känna mig

Den lite salta men varma brisen torkar våra svettiga kroppar.

Fönstren står öppna och vi båda hör hur vågorna slår in över stranden.

Vi ligger och bara tittar in i varandras ögon, ett tunnt vitt täcke är det enda som skydar våra kroppar mot nattens svalka.

Blir det för kallt kan vi värma varandra med våra kroppar.

Sommar natten kan inte vara vackrare än såhär, du och jag och du

Då sitter man här, svettig och trött. Har kört två tre maskiner tvätt så nu skulle det vara gott med något att fukta strupen med.

Tanken var ju att jag skulle bli pigg av att hinna med så många bestyr som möjligt här hemma under kvällen men det vart inte så. Känner mig fortfarande tagen efter att ha sett filmen Shine (från 1996) det är en bra gråt film men den har ett sådant fint budskap. Musiken i filmen ger den bara bredare nyanser, så har ni inte sett Shine så se den.

Annars så är det bra, har hämtat massage oljor idag samt andra spa tillbehör.

Ta hand om er där ute

Va sjutton ska man skriva?

Detta blir super improviserat.

En varm vind blåser genom rummet, allt det kalla är borta.

En doft, ett skratt.

Reser mig upp, gnuggar mig i ögonen.

Fy va jag är trött, men går det så går det.

Öppnar fönstret och andas in den friska luften.

Jag vaknar till liv, jag lever ju.

Inget ska hålla mig tillbaka längre.

Jag kommer alldrig att svika dig, jag kommer aldrig att glömma dig.

Du lät vinden greppa tag i din späda kropp.

Vattnet tog dig ifrån mig.

Jag har gått vidare i mitt liv och jag vet att du tycker att jag gör rätt.

När allt känns som mörkast tänds ljuset när man minst anar det.

Det va ett tag sedan jag skrev, men bättre sent än aldrig.

Va ska man skriva idag då, jo nu vet jag.

Hösten har verkligen kommit med storm steg, kallt börjar det bli nu på morgonarna burrrr. I dag invigde jag mitt underställ för säsongen. Gick till jobbet i regnetm tycker själv det va ganska duktigt hi hi.

Sitter här och lyssnar på Ane Bruns sagolika skiva Duets, den är ju så bra.

Ha det gott allihopa.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva så detta blir super improviserat. Detta kommer bara bli poesi, hoppas det är okej.

Explosion i färger, bryt dig loss från kättingarna.

Låt aldrig någon trycka ned dig, släpp loss din demoner.

Jag är den jag är du är den du är.

Jag vill ta dig i min famn ge dig trygghet och vänskap.

Låt himmlen fyllas av explosion i färger.

Din hand i min, dina ögon sprakar.

Då var det onsdag igen, jösses va fort tiden går. Har kommit fram till att jag är väldigt bra på att lyssna samt att jag förstår andras situationer. Om saker och ting blir allt för stora tvekar jag inte att säga att detta borde du ta upp med den eller den. Jag har ett stort hjärta och många gånger kan det verka som jag är för snäll men det är bara naturligt för mig. Har inga problem med att stötta, trösta eller bara att lyssna. Många gånger är det just det man behöver, någon som lyssnar utan att avbryta eller fördömma. Jag är förbannat stolt över den jag är. Visst jag är reserverad och försiktig när jag möter nya människor men oftast läser man av en människa ganska snabbt och det har jag minerfarenhet att tacka för.

Nu byter jag ämne, jösses va träningsvärk jag har idag. Är lika smidig som en tegelsten men det är skönt för då vet jag att kroppen blivit ansträngd.

Ingen poesi idag. Krammar till alla som läser och extra många kramartill de som skriver kommentarer. Hopp och hej så länge..