Har ni någon gång haft  den där känslan av att det liksom pulserar sockerdricka i en. Är det känslan av kärlek eller va är det som bubblar upp eller är det ångorna av färgen som inte riktigt lämnat skallen. Nä, man kanske skulle ta ett hett bad med lite tända ljus och bara sjunka bort.

Jaha vad tusan ska man i detta forum att göra, tror det beror på att jag har ett behov av att skriva. Det går visserligen i perioder men skrivandet är liksom en säkerhets ventil. Jag kommer nog att skriva mycket poesi och jag ska göra mitt bästa med att ta kål på fördommar om psykiska sjukdomar.

Varför ska det göra så ont när tårarna kommer.
Som forsande vårbäckar rullar tårarna.
Som en stormande ocean kastas jag mellan hopp och förtvivlan.
Ett skepp som just nu ej har någon som styr, jag vet att detta är något som Varför ska det göra så ont när tårarna kommer.
Som forsande vårbäckar rullar tårarna.
Som en stormande ocean kastas jag mellan hopp och förtvivlan.
Ett skepp som just nu ej har någon som styr, jag vet att detta är något som återkommer.
På gator och torg ser jag hur barnen skrattar och njuter av sommaren, jag vet att solen en dag kommer att nå in i mitt sinne. Det är svart nu, totalt mörker. Tankarna spelar ett spel med mig, jag ser mig själv ta steget ut och falla genom mörkret för att där nere tas emot av ljuset. Dessa tankar och stormar.
Jag bara undrar varför och när kommer friden till min själ.
På gator och torg ser jag hur barnen skrattar och njuter av sommaren, jag vet att solen en dag kommer att nå in i mitt sinne. Det är svart nu, totalt mörker. Tankarna spelar ett spel med mig, jag ser mig själv ta steget ut och falla genom mörkret för att där nere tas emot av ljuset. Dessa tankar och stormar.
Jag bara undrar varför och när kommer friden till min själ.