Jag kommer alldrig att svika dig, jag kommer aldrig att glömma dig.

Du lät vinden greppa tag i din späda kropp.

Vattnet tog dig ifrån mig.

Jag har gått vidare i mitt liv och jag vet att du tycker att jag gör rätt.

När allt känns som mörkast tänds ljuset när man minst anar det.

Det va ett tag sedan jag skrev, men bättre sent än aldrig.

Va ska man skriva idag då, jo nu vet jag.

Hösten har verkligen kommit med storm steg, kallt börjar det bli nu på morgonarna burrrr. I dag invigde jag mitt underställ för säsongen. Gick till jobbet i regnetm tycker själv det va ganska duktigt hi hi.

Sitter här och lyssnar på Ane Bruns sagolika skiva Duets, den är ju så bra.

Ha det gott allihopa.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva så detta blir super improviserat. Detta kommer bara bli poesi, hoppas det är okej.

Explosion i färger, bryt dig loss från kättingarna.

Låt aldrig någon trycka ned dig, släpp loss din demoner.

Jag är den jag är du är den du är.

Jag vill ta dig i min famn ge dig trygghet och vänskap.

Låt himmlen fyllas av explosion i färger.

Din hand i min, dina ögon sprakar.

Då var det onsdag igen, jösses va fort tiden går. Har kommit fram till att jag är väldigt bra på att lyssna samt att jag förstår andras situationer. Om saker och ting blir allt för stora tvekar jag inte att säga att detta borde du ta upp med den eller den. Jag har ett stort hjärta och många gånger kan det verka som jag är för snäll men det är bara naturligt för mig. Har inga problem med att stötta, trösta eller bara att lyssna. Många gånger är det just det man behöver, någon som lyssnar utan att avbryta eller fördömma. Jag är förbannat stolt över den jag är. Visst jag är reserverad och försiktig när jag möter nya människor men oftast läser man av en människa ganska snabbt och det har jag minerfarenhet att tacka för.

Nu byter jag ämne, jösses va träningsvärk jag har idag. Är lika smidig som en tegelsten men det är skönt för då vet jag att kroppen blivit ansträngd.

Ingen poesi idag. Krammar till alla som läser och extra många kramartill de som skriver kommentarer. Hopp och hej så länge..

Hej på er därute.

Fanken va mycket man hunnit med idag. Tog en tidig morgon promenad, sedan blev det melodikrysset och det slutade med att jag gick och handlade.

Har en magkänsla att något är påväg att hända, jag hatar verkligen den känslan. För hur jag än gör så finns liksom den där känslan kvar. Hade en svart period ganska nyligen men det verkar som om det börjar lätta rejält. Som vanligt avslutar jag denna blogg med lite poesi.

Hos mig är du trygg, när jag är hos dig är jag trygg.

Det finns inga fasader eller murar. Jag slappnar av

när jag vet att du finns vid min sida. Tillsammans spränger vi igenom dessa barriärer som står runt oss. Äntligen frid i sinnet, äntligen lugn och ro.

Jaha, då var man tillbaka efter ett äventyr på Sahlgrenska. Känner mig som en noldyna på höger handen och höger arm. Tror och det känns som om ljuset kommer tillbaka efter en tids mörker.

Ta mig för den jag är, se mig för den jag är.

Ibland blir jag både reserverad och kall.

Slänger mig utför stupet och denna gång lyfts jag upp av en osynlig hand.

Det tyst allt är tyst, nu hör jag äntligen mitt hjärta slå. Mitt hjärta slår för dig, dig och dig. Alla vänner som ställer upp när man har det lite kämpigt är guld värd.

Jag kommer så länge jag lever aldrig att bryta ett förtroende eller prata brevid munn. Vänskap och kamratskap växer inte på träd utan det är något som man bör vårda ömt.

Tusen och åter tusen kramar till er alla..