Jaha, då var man tillbaka efter ett äventyr på Sahlgrenska. Känner mig som en noldyna på höger handen och höger arm. Tror och det känns som om ljuset kommer tillbaka efter en tids mörker.

Ta mig för den jag är, se mig för den jag är.

Ibland blir jag både reserverad och kall.

Slänger mig utför stupet och denna gång lyfts jag upp av en osynlig hand.

Det tyst allt är tyst, nu hör jag äntligen mitt hjärta slå. Mitt hjärta slår för dig, dig och dig. Alla vänner som ställer upp när man har det lite kämpigt är guld värd.

Jag kommer så länge jag lever aldrig att bryta ett förtroende eller prata brevid munn. Vänskap och kamratskap växer inte på träd utan det är något som man bör vårda ömt.

Tusen och åter tusen kramar till er alla..