Hej på er därute.

Fanken va mycket man hunnit med idag. Tog en tidig morgon promenad, sedan blev det melodikrysset och det slutade med att jag gick och handlade.

Har en magkänsla att något är påväg att hända, jag hatar verkligen den känslan. För hur jag än gör så finns liksom den där känslan kvar. Hade en svart period ganska nyligen men det verkar som om det börjar lätta rejält. Som vanligt avslutar jag denna blogg med lite poesi.

Hos mig är du trygg, när jag är hos dig är jag trygg.

Det finns inga fasader eller murar. Jag slappnar av

när jag vet att du finns vid min sida. Tillsammans spränger vi igenom dessa barriärer som står runt oss. Äntligen frid i sinnet, äntligen lugn och ro.

Jaha, då var man tillbaka efter ett äventyr på Sahlgrenska. Känner mig som en noldyna på höger handen och höger arm. Tror och det känns som om ljuset kommer tillbaka efter en tids mörker.

Ta mig för den jag är, se mig för den jag är.

Ibland blir jag både reserverad och kall.

Slänger mig utför stupet och denna gång lyfts jag upp av en osynlig hand.

Det tyst allt är tyst, nu hör jag äntligen mitt hjärta slå. Mitt hjärta slår för dig, dig och dig. Alla vänner som ställer upp när man har det lite kämpigt är guld värd.

Jag kommer så länge jag lever aldrig att bryta ett förtroende eller prata brevid munn. Vänskap och kamratskap växer inte på träd utan det är något som man bör vårda ömt.

Tusen och åter tusen kramar till er alla..

Det finns en rödtråd i följande verk, men det kräver att man tänker till och ser vad som döljer sig bakom orden.

Vad det än är som växer sig starkar för vaje dag i min själ så gör det ont. Sitter och stirrar ut i rummet, allt är noga planerat. Tar ett djupt andetag och sluter mina ögon. Det första snittet lämnar en smal tråd som långsamt rinner längs kroppen. Det andra snittet gör inte ont, denna gång blöder det mera kraftigt. Detta är ingen utväg eller rop efter hjälp. Detta dövar smärtan inombords. Jag reser mig upp och ställer mig framför spegeln, den person jag ser vem är det? Det exploderar. Jag skrker ut min smärta och förtvivlan, den stora spegeln faller i tusen bitar. Min nakna kropp faller ihop i en hög, i en glas skärva ser jag att jag gråter. Det är ingen klar vätska utan små röda tårtar som faler till marken.

Hej och hopp på er alla, varit en bra dag. Är inne i en poesi period, det liksom bara kommer nya saker hela tiden.

Långsamt spricker den blanka vatten ytan upp.

Funderingar avlöser varandra hela tiden. Är detta livet, är det mening att det alltid ska vara upp och ned? Varför kan det inte bara bara stabilt en längre tid.

Fattar inte ett smack.

Två ihopslutna kroppar, va är felet med det? Golvet knarrar till, kaffe bryggaren puttrar i bakgrunden. Gryningens första ljus klyver mörkret och det når dina fötter. Det dröjer inte länge förrän hela du är täckt av det gyllene ljuset. Jag tassar upp och kommer med kaffet. Du lägger ditt huvud på min bröstkorg. Vi säger inget. Tiden för för talan.

Hade gjort iordning en plåt med bullar, det dröjde ett tag innan jag kom på att aha den här lukten känner jag igen. Rusade ut i köket. Mycket riktigt, nedrans skit. Där låg förkolnade bullar som bara fräste av sig. SKITTTTTTTTTTTTTT.

De vart till att slänga, eller jag jag leta upp de i sop rummet och sälja de till den lokala lerduve skytte klubben. Känner att det är så kul, fattas bara att krymper tvätten också hehehe...

Kramar till er alla :)

Jösses äntligen är det helg, disken är diskad så nu kan man slappa. Nja slappa och slappa ska försöka spela in en ny låt och sjunga in den också. Den vård som ska vara vård vad är det egentligen för vård? Min terapeut var tvungen att nästan ta kontakt med psykakuten för att jag skulle få receptet. Men nu är det kontroll på läget. 

Dansa en dans med mig, prinsessan. Låt oss söka tröst i varandras armar, det finns inga måsten eller krav. Om det är begär som finns varför inte bara släppa taget? I det stora rummet står en kakelugn, det sprakar och värmen når oss. Tiden står stilla, allt är som en dimma.

Jaha, då var man hemma. Har både hunnit med två fys pass jobbat och varit hos tandläkaren. Skakade som ett asp löv, gillar inte tandläkare. Men det är ju samtidigt tur att de finns. Kanske blir det en höst som inte är lika fylld av mörker som det brukar vara. I grund och botten är jag nog ganska tillfreds med mig själv. Om jag hade vågat hade jag nog tänkt mig en tur till stan under helgen då det är matfestival men det är för mycket folk så det blir till att sitta hemma och skriva, spela gitarr och fixa en låtlista till kommande helg. Det kan ju vara lite jobbigt när man har social fobi. Men jag är den jag är, fel och brister har vi ju alla. Men tycker nog att jag är en glad skit, charmig och snäll.

Innan jag tappar tråden tråden helt och hållet, man ska aldrig dömma någon innan man verkligen lärt känna vederbörande. Förstod detta idag på jobbet efter en händelse imorse. Så jag säger, mer kärlek och lust till folket.

Hopp och hej så länge...

Vilken dag det varit, en bra dag. Fått glada nyheter men inget jag kommer att fira förrän jag har det på papper. Men det lönar sig att vara lojal, trevlig och sköta sitt arbete. Har nästan gjort klart två takter till en ny låt, ska pyssla lite med ett annat projekt som är lite hemligt men det har att göra med musik. Så jag ska vila rösten och försöka slappna av.

Hehe...

Så systrar och bröder ta för er vad dagen har att erbjuda, små saker kan många gånger betyda mer än stora. Varför inte bara nästa gång du ser någon på bussen hälsa och le.