Hopp och hej på er alla. Det har varit en bra dag, varit och hämtat ett roligt paket. Jag är generös och snäll mot de personer jag gillar. Att hålla sina löften och förtroende är en självklarhet för mig. Annars är jag lite orolig inför kommande besök på Sahlgrenska nästa vecka men det går nog bra. Imorgon kanske jag svävar på stora fluffiga moln, kanske blir det ett jobb? Nä nu ska jag sluta pladdra och vila en stund. Fridens gott folk.

Ta vara på dagen och ditt liv, njut av vad som kan ge dig njutning. Själv ska jag njuta av ett riktigt hett skumbad lite senare ikväll.

Karm på er alla

Så kommer skymningen med all vad et innebär. Luften är sval, ett fyverkeri av färger klär himmlen. Det är tyst och inte en enda människa eller bil syns till. Mitt hjärta rusar på allt snabbare, känner hur svetten börjar sippra fram. Allt blir som i ett töcken. Jag är jag och du är du, ta bort alla krav och måsten. Som en klok kvinna sa. Livet är alldeles för kort för att inte levas.

Jag reser mig upp och går min väg, det är svårt att släppa taget. Det är för många tankar som flyger och far genom mitt huvud.

Nä nu jävlar ska det bli ändring på både det ena och det andra.

"Att ta steget ut kan vara både svårt och jobbigt, men det går om man har någon vid sin sida" Citatet är hämtat från sifu Barbra Stone Vancover 1997

Ett vitt sken tvingar mina ögon att öppna sig, den vidriga smaken av järn fyller munnen. Hur jag än vänder och vrider på mig kommer jag ingen vart, försiktigt öppnar jag ögonen. Det svider, jag kan inte fockusera min blick. Försöker föra min hand till kinden men det tar emot. Långt där borta hör jag någon som pratar, ljudet försvinner och jag förlorar medvetandet. PANG, jag kryper ihop i fosterställning i sängen och tittar panikartat runt i rummet. Jag är hemma, jag är för fan hemma.

Tårarna kommer som ett brev på posten när jag äntligen förstår att jag är hemma.

Det var bara en dröm eller var det verkligen bara en dröm?

Om någon vill veta svaret så är det bara att skriva en kommentar så kanske svaret kommer i min nästa blogg.

Det viner en tidig höst storm inom mig, jag sluter ögonen, lyfts upp och sakta svävar jag iväg. Längtar efter att få kasta kättingen som håller mig fast, vill öppna fönstret och skrika att nu är jag fri.

Något inombords har börjat vakna till liv, ska jag våga släppa kontrollen och se vart det bär? En ljuvlig doft når min näsa, ett ljuvligt skratt når mina öron.

Tiden tickar på och jag känner att jag måste få gå, jag måste få min egen väg.

Tror nog att det kan vara bra att släppa sitt enorma kontroll behov och bara vara.

Jag kan vara sprallig, öppen och tokig men jag är också väldigt blyg och försiktig av mig. Kättingen kommer att få finnas kvar men ej runt mina fotleder.

Jag vill vågar och törs med det kommer att ta tid, jag måste tillåta mig att det kommer att ta tid..

Då har jag varit duktig diskat, kört en maskin tvätt och tagit en lagom promenad. Nu ska det smaka gott med lite mat.

Klockan tickar på, hjärtat slår. Känner hur kroppen försöker säga mig något men vad? Man kanske skulle bli bättre på att älska sig själv. Jag är blyg, men de tror inte många. Jag gömmer mig bakom mitt ordföråd. Nä nu ska spärren banne mig bort en gång för alla. Jag vill bli den person jag innan jag blev sjuk. 

Nu är min kära gitarr nysträngad och stämd, gud va kul det är att spela när det låter bra och rätt. Håller fortfarande på att lära mig min nya dator, så det är lite spännande. Det har varit en bra dag på jobbet, riktigt skönt att komma tillbaka till sitt jobb när man trivs så bra som jag gör. Nä det lutar mot medicin dags och sedan hopp i säng..

Vart går egentligen gränsen? Bortom allt finns säkert svaren på de flesta frågorna.

Klockan ringer och man rycks upp ur sömnen. Jaha, då var det dags för en ny dag.

På väg till bussen känner jag hur den varma sommar vinden sakta men säkert blandas men den kommande kylan. Tittar snabbt på klockan, behöver inte stressa. Allt är så tyst, långt där uppe ser man skymten av ett flygplan. Efter en stund kommer så ljudet av planet som klyver den klara morgon himmelen.

Jaha, då ska man ta hand om tvätten och disken inte super kul men det gör sig inte av sig självt. Har lärt mig en sak under veckan. En läkare har inte alltid rätt bara för att hon/han är just läkare. Önskar er alla en trivsam onsdag kväll.

Ärligt talat fattar jag inte att smack. Nu är jag upprörd, jag har en hjärnskada som resulterar att hjärnan ej kan tillverka det naturliga sömnämnet. Jag har under ca 10 år provat de flesta sömnmediciner och in somnings mediciner och äntligen har jag hittat ett preparat som fungerar. Vad sker, jo följande. Efter överenskomelse men sjuksköterskan som jag har stöd samtal med ringt för att förnya receptet fick jag höra av en annan sjuksköterska att hon va tvungen att prata med min läkare.

Efter drygt 15 minuter ringer så min läkare och meddelar att han inte kommer skriva ut den medicin som verkligen fungerar jättebra eftersom den kan vara beroendeframkallande. Han var arg för att jag ökat dosen till 1 ½ istället för 1 tablett om natten. Jag sa då att den dosen är det enda som fungerar och att Roffe som jag har stödsamtal med godkänt just den dosen. Nu fick jag recept på en sort som inte fungerar kanske bara till 15 %. Nä nu ska jag banne mig ta tag i detta och samla alla krafter jag har och inte ge upp.